| | | | | |  
 
 
Wiehe fortfarande arg – på ett mjukare sätt

Han kanske inte är ung längre, men han är fortfarande arg.
- Och kanske lite mjukare också, säger den 67-årige protestsångaren Mikael Wiehe som är aktuell med skivan med just titeln "Protestsånger" - en eldgaffel i röven på regeringen, om än kanske inte lika rödglödgad som den var way back.
 
I kväll är det Sydsvensk turnépremiär i Halmstad.
 
 
Wiehe tar emot på sitt kontor där han fortfarande tillbringar minst fyra timmar om dagen (varav de två första före frukost) med att arbeta. Det ska även hinnas med ett försvarligt antal armhävningar innan kaffehurran åker fram. Han visar upp lådan med 28 md-diskar med låtidéer. 37 timmars outgiven musik. Prydligt ordnad i olika genrer. Idéerna till låtarna får han ofta efter att ha läst nåt i tidningen, sen tar texten form på ett kollegieblock.
- Men riktigt var melodin egentligen kommer ifrån vet jag sällan, men ibland oroar jag mig för att ha snott den - av mig själv, säger han och spelar den alldeles purfärska "Leva tills jag dör":
- Jag behövde en annan slags låt än de på nya skivan att variera livelåtlistan med, säger han.
 
Får sparka av sig skorna
 
En annan slags låt betyder: Nåt som inte är så politiskt.
- Annars går folk, men även för mig själv behövs det nåt annat...
Besökaren får sparka av sig skorna innan den kliver in i det välordnade kontoret - inte en sunkig replokal precis - fyllt med musikmanicker, minnesbilder och annat som inte bytts ut på den här sidan "Titanic".
- Bussigt att du tar av dig, jobbigt för döttrarna annars...
Jag säger att jag inte låtsas höra det där sista.
- Tjänster och gentjänster, säger han leende och berättar att han satt barnvakt under Melodifestivalen.
- Men du får inte skriva något om vad jag tycker, inte ens att jag tittade, säger han och konstaterar att det är trist när folk inte ens sjunger rent.
- Fast Alcazar var väl helt okej i all sin enkelhet. De satsade ju.
 
Berättar om nya skivan
 
Vi ska prata, eller snarare, han ska docera, om nya skivan. Och han pratar. Först om att han ger ut skivor i tider som dessa när skivförsäljningen sjunker som en sten.
- Men jag lyssnar ju också på Spotify. Nu behöver jag inte springa ut och köpa en platta om jag plötsligt blir sugen att lyssna på nåt. I går lyssnade jag på Carter Family. Låter för mycket Frälsningsarmén, men vad fan... I alla fall är Spotify utmärkt. Det enda som är dumt är att bolagen snor åt sig 95 procent av pengarna.
Har du koll på vad du drar in?
- Nej, pinsamt nog inte. Men nu har jag i alla fall skaffat mig ett kassaregister så jag kan sälja skivor på konserterna.
 
Tackade nej till låtar
 
Det är du och dansbanden som fortfarande säljer fysiska skivor. Hur är ditt förhållande till dansmusiken?
- Olle Jönsson från Lasse Stefanz ringde och ville ha en låt. Jag skickade några men han tyckte inte att någon av dem var lika bra som "Jag vill bara va en gammal man" Haha! Nej, jag har inga problem med dansbanden.
Du tycks gå hem i de mest oväntade läger. Jag tänker på att inställda skilsmässoplattan har inspirerat den gamle "Idol"-deltagaren Måns Zelmerlöw men också blivit dansföreställning...
- Men jag har heller inget emot "Idol"-deltagare. Jag sjöng till exempel med Anna Bergendahl på Bosjökloster 2010.
Men erkänn att när du stängt dörren om dig spelar du bara de där gamla vinylskivorna med Bob Dylan, som du byggt en del av din karriär med...
- Fel. Jag har lyssnat på precis alla de där sångerskorna, alla rappare... Edda Magnason är helt fantastisk...
 
"Horor, knark och pengar"
 
Men samtidigt säger du att det är bara de unga som har förmågan att leva i nuet, och att du är hänvisad till att reflektera över din samtid.
- Så är det. Men sen är frågan hur länge jag kommer att begripa den och därför kommer att kunna skildra den. Hur blir det när inte ens jag förstår längre?
Du blir i alla fall fortfarande arg när du ser dig omkring.
- Ta en film som "Wolf of Wall street" som handlar om horor, knark och pengar. Jag ser men begriper inte att man kan bli sån. Kanske beror det på nåt så enkelt som att jag inte bor i Stockholm.
Har du tappat stinget tycker du?
- Nej jag kämpar fortfarande emot. Och jag försöker lyssna på alla även om jag inte tycker om allt det jag hör.
Du läser och läser...
- Jag vill öka min förståelse, jag är intresserad. Sen kan det ju bli en låt.
Men hur orkar du?
- Jag sätter en ära i att läsa [...] dem jag är mest oenig med. De behöver ju inte vara dumma i skallen bara för att de inte tycker som jag... Ja, ibland förstås. Men ibland fattar jag till och med vad de menar.
 
"Vänstern tror på människor"
 
Fortfarande ett höger-vänsterperspektiv?
- Högern uppfattar människor som fiender, som vill bli rika. Vänstern tror på människor, som de i grunden tror är goda.
Men blir du fortfarande upprörd?
- Nej, inte på samma sätt som jag var med "Keops pyramid", som kom för 43 år sedan...
Vad ser du i dag när du ser dig omkring?
- När jag växte upp rotade inte folk i papperskorgar efter pantburkar eller satt utanför Hemköp och tiggde...
Det ser mörkt ut.
- Men det finns ljus. Under en period var ju utvecklingen ljus i Nordafrika.
Är det jobbigt att träffa belackarna?
- Men de flesta är, tro det eller ej, vänliga.
Du såg ju till att även komma på kant med Mona Sahlin.
- Men sen kom Lena Sundströms bok. Jag har rätt. Men Mona vill inte se det. Men om vi ses får vi hälsa.
Du ska ut och turnera, vem spelar du för?
- Jag har spelat för kungen och drottningen och danska stalinister och allt däremellan. Men SD och att de gjorde "Flickan och kråkan"... Alltså där går gränsen.
Per Hägred, Kvp den 6 april 2014